Det känns som en evighet sedan vi började med kursen, det har varit en lång vår på många olika sätt. Jag tycker själv att jag inte hade tillräckligt med bakgrundskunskaper för att kunna ta ut allt av kursen. Dessutom kom jag fram till att jag är väldigt gammalmodig och konservativ. Jag vill sitta i dammiga arkiv och känna doften av historien, jag vill se de vackra bläcken i alla världens olika färger i orginal! Det bor en liten Indiana Jones i mig som vill göra allt den svåra vägen.
Skulle mitt intresse ha varit större skulle jag ha fått ut mera av föreläsningen. Som tips skulle jag ha att mera föreläsningar som den vi hade i datasalen och arbetade i team och utforskade någon enskilld sida. Men jag måste säga att i jämförelse med andra kurser så har vi jobbat massor för våra fem studiepoäng och tro mig, just nu har jag massor kvar av mina tentböcker och kommer knappast att hinna läsa dem. Men som Sofia bäddar får hon ligga!
Att skriva blogg var en riktigt bra idé. Jag skriver heldre blogginlägg än inlärningsdagbok. Man får vara sig själv, jag har inte försökt låta intelligent och jag postade till och med en protest-knapp när det kom ett mail med extra uppgifter.
Tack för mig och jag tror detta blir mitt sista inlägg!
Den sista föreläsningen var rätt kul, jag hölls med på trådarna från början till slut (fast jag stack iväg 15 min tidigare). Vi talade om sökbarhet och googlade allt från Derek Fewster till Mejje och jag googlade mig själv.
Det viktiga som vi diskuterade är att man själv kan påverka vad som kommer upp då folk googlar en. Ja och det lär vara olagligt för eventuella arbetsgivare att googla sina arbetstagare, spec före intervjuer. Själv försökte jag påverka min sökbarhet genom att skaffa twitter. Funkade inte. Men kanske snart?
Just nu är det min facebook sida som kommer upp först, sedan diverse släktforskningssidor. Ganska spännande att se att någon har burit mitt namn på 1800-talet.
Ps. heter sofinast på twitter, https://twitter.com/#!/sofinast
Idag har jag försökt luska ut vad digital historiefoskning är för något. Visst anser jag att jag själv har hållit på med något liknande tidigare, men nu är det dags att dyka djupare in i vad det eg. är för något. Som källa har jag använt mig av det här http://digihist.se/2012/03/27/vad-ar-digital-history/ inlägget om digital historia.
Så vad är digital historia för något? Digital historia är användningen av digitala medier och verktyg för historia i praktiken till exempel presentation, analys och forskning. Digital historia är en gren inom digitalhumanorian. Det arbete som har gjorts tidigare för digital historia är digitala arkiv, cd-skivor, presentationer som finns uppladdade på nätet, interaktiva kartor, virtuella världar, ljudfiler…. mm.
Nyare digitala historieprojekt fokuserar på kreativitet, samarbete och teknisk innovation.Det framtida arbetet inom digital historia kommer sannolikt inkludera projekt såsom text mining. (Text mining är processen att upptäcka meningsfulla mönster och samband från ostrukturerad information/data det vill säga texter).*
Precis som det står i inlägget om digital historia så är de flesta historiker vagt intresserade av digital historieforskning, eller helt emot det. Själv är jag skeptisk och har svårt att acceptera att material som är digitala/digitaliserade är av samma värde som orginal, skrifter på väggar, papyrusrullar osv. Men det är viktigt att undervisningsmetoderna inom historia följer med utvecklingen och därmed är det även logiskt att digital historia blir mer aktuell.
Digital journalistik har hunnit längre fram i utvecklingen än digital historia. Digital journalistik är en term som används för att beskriva journalistiken som härstammar från internet. Teknisk innovation, som tidigare tillät massdistribution av nyheter och information till en stor publik, ger nu den makten till individer. Digital journalistik skapar ett ny medielandskap, med låga inträdeshinder. Datorer, teknik, nätverk, och nya genrer inom skrivande som tex. bloggar gör det lättare för människor att göra sina åsikter hörda. På samma sätt kan historia sprida sig till bredare publiker. Jag minns då jag läste till studenten och min dåvarande hissalärare rekommenderade att jag skulle titta på den här serien på YouTube:
Det som jag har lärt mig efter denna högst vetenskapliga undersökning i digital historia och ett litet nyp i digital journalistik är att jag egentligen har haft mer och göra med dessa än vad jag var medveten om. Men jag tycker fortfarande att det är mer värdefullt att gå till originala källor om möjligt.
Som loppukevennys en video som går till historien:
Long time no see. Fullt upp ni vet, men som B brukar säga, INGA URSÄKTER!!
Den senaste föreläsningen var den bästa hittills tyckte jag. Vi delades in i grupper och skulle ta reda på ett antal saker om en viss webbsida. Jag och Joonas hade sidan http://www.vanhakartta.fi/ som vi skulle titta närmare på. Det viktigaste jag lärde mig var att jag definitivt INTE skall använda mig av riksarkivets karttjänst, utan att jag skall genast surfa in på den här sida och tsiiga om kartan jag är ute efter finns där. För er som inte var på plats kan jag berätta att detta är en portaal med gamla kartor ända från 1400-talet till 1930-talet. Sidan lever hela tiden eftersom vem som hellst kan bidra med sina egna kartor och tipsa andra om var man kan hitta det man är ute efter.
Orsaken till att jag gillade föreläsningen var att man själv var mer aktiv och fick koncentrera sig på en sak i gången.
Jag fick till uppgift att opponera Linda som skrev om ”Historiebruk i det senare 1800-talets diskussion om finlandssvenskarnas ursprung”. Käll- och litteraturförteckningen var omfattande och bra, det fanns dock inte några elektroniska källor.
Efter en kort bibba undersökning i Kervos bibba (som för övrigt är värdelös om man skall ha böcker på svenska) hittade jag en bok som kanske skulle vara till nytta, nämligen Nils Erik Villstrands Riksdelen som handlar om Finlands svenska historia. Boken finns dock endast i Tusby men man kan beställa den hit. Tur för mig att det finns Helka. Annat random som finns i Kervos bibba (Cui bono att ja bor i den här staden) är boken Vähemmistö, kieli ja yhteiskunta: suomenruotsalaiser vertailevasta näkökulmasta av Erik Alltard. Men jag tror inte man har så stor nytta av den boken.
Tillbaka till elektroniska källor: efter en Google undersökning hittade jag den här filmen. Den är ganska… lame men iaf! Se och mys!
Vi började med att sitta och sucka åt resten av klassen som hade den dåliga smaken att vara försenad. Sedan visade det sig att vi var på fel ställe och måste rusa till Porthania. Efter några sura blickar från Tumppi som påpekade att man aldrig skall ta bort vibran från telefonen, började vi tala om databaser.
De databaser som vi gick igenom var jag bekant med från förut och vi har gått igenom dem med proseminariegruppen. Mest nytta har jag haft av Arto och Nelli. Fennica måste jag nog ta en titt på ännu.
Det roligaste var att kolla folks google konton och se att jag tydligen är den enda som inte har haft på något sökminne. Tack och lov.
Den här veckan talade vi om hur man doonar en databas. Som exempel hade vi Henrik Grönroos projekt, boken i Finland. Jag tyckte detta var väldigt intressant och jag kommer nog att läsa boken i fråga. Nyfiken som jag är vill jag veta vad folk har i sina bokhyllor. Bibeln typ. Det skulle dock vara ännu mer intressant att veta vad folk har i sin bokhylla nu, 2012. Det får man säkert reda på genom att kolla vad som säljs mest. Harry Potter? Kalle Anka?
Grönroos hade kollat igenom bouppteckningar och auktionsprotokoll. Vi försökte själva göra en databas genom att göra olika listor. Det blev oklart för mig hur det funkar. Skall man göra dessa listor i Excel? Hur får man dem till nätet osv. Men eftersom att jag inte är intresserad av att börja koda, så lär detta bli ett mysterium.
Det tog en stund att hitta NBs webbarkiv. Jag hade förväntat mig en massa mappar med linkar till olika grejjor så det tog en stund för oss att hitta de två datorerna (okei Ansu hittade dem). Jag satte mig ner och kunde inte logga in. Skrutt. Sen tittade Ansu på mig och pekade på en mapp som låg på bordet, ”här finns lösenordet”.
National bibliotekets webbarkiv består av två sökrutor. En för internetadresser och en för sökord. Nu skulle detta ha varit mycket enklare om jag hade något specifikt att söka efter. Så jag gjorde vad alla teinin gör när de har tråkigt framför datorn: sökte på mitt eget namn. Det fanns inga träffar på mig, men nog på min mamma. Jag hittade hennes gamla blogg som hon skrev tillsammans med några arbetskamrater. När jag kom hem och googlade samma sak så hittade min dator inte bloggen, så om jag vill gå och läsa vad hon har skrivit så vet jag vart jag skall gå.
Internet Archive ser däremot mer lovande ut. Inte nog med att man kan leta reda på olika mediatyper så kan man fylla i en avancerad sökning. Jag tycker dock att sidan är onödigt råddig, en massa lådor med text överallt. Dessutom ger den 0 träffar på de sökord jag testade i NB.
Det jag har lärt mig är att om jag skall söka något ”mer lokalt” som typ min gamla scoutförenings hemsida, så skall jag gå till NB. Men om jag däremot vill söka på något mer känt, som typ Bill Clinton, så går jag till http://www.archive.org/
Välkommen! Här bloggar Sofia som studerar historia vid Helsingfors universitet. Sofia samlar på anteckningsböcker och radergummin. Hon tycker om att läsa och att dricka rooibos te.
radergummi 